Skelning

Skelning är ett tillstånd som minskar samarbetet mellan två ögon och orsakar besvär vid visuellt arbete framförallt på nära håll. Symptomen skelning kan vara ögonvärk, värk i pannan, dubbelseende, rinnande ögon, spänningar i käken, nackbesvär och diffusa rubbningar i synskärpan.

Skelning indelas i två huvudgrupper beroende på ögats avvikelse och felställning:

1. Konstant skelning (manifest)

Skelningen syns i de flesta av fallen vid ögonkontakt. Patienter med manifest skelning använder ett öga i taget eller enbart det icke skelande öga. Den här typen av skelning upptäcks oftast tidigt av barnets föräldrar. Obehandlad manifest skelning kan orsaka permanent synnedsättning (amblyopi). För att undvika detta måste man starta behandlingen så tidigt som möjligt. I de flesta fall kan synskärpan räddas om patienten får rätt vård före 8 års ålder. Manifest skelning kallas även för "tropi" i den medicinska terminologin.

2. Dold skelning (icke manifest)

Skelning som oftast inte syns och det är i de flesta fall svårt för patienten att själv upptäcka den. Den här typen av skelning orsakar inte permanent synnedsättning men ofta synbesvär och huvudvärk. Dolda skelningar upptäckts oftast när patienten söker hjälp hos optiker eller ögonläkare p.g.a. ögonsymptom. Dold skelning behandlas genom träning, speciella skelningsglasögon (prismaglas) och i vissa fall med operation av ögonmuskel. De flesta patienter med dold skelning blir besvärsfria med prismaglasögon. Dolda skelningar kallas för "fori" i den medicinska terminologin.

Både manifest och dold skelning (tropi/fori) delas in i olika typer beroende på vilket håll man skelar. En patient som skelar inåt har en inåtskelning som benämns "eso" skelning, Esofori eller esotropi (dold eller manifest)

Patienter som skelar utåt har en utåtskelning som benämns "exo" skelning. Exofori eller exotropi (dold eller manifest). Slutligen så finns även höjdskelning det vill säga att patienten skelar uppåt eller nedåt.

Orsaker till skelning

Skelningen kan vara dels ärftlig (60% till 65% av fallen) eller förvärvad p.g.a. ögonsjukdomar eller tillstånd som gör att ögonen inte kan samarbeta med varandra. Kända orsaker till skelning är avvikelser i ögats muskulära anatomi eller fel på innervationen till en eller flera ögonmuskler. I vissa fall så hittar man inte någon orsak till skelningen.

Ibland debuterar skelningen till följd av andra sjukdomar i ögat eller kroppen i övrigt.

Inåtskelning (esotropi) är den vanligaste formen av skelning hos små barn. Inåtskelningen upptäcks oftast mycket tidigt antingen vid födseln eller vid 6 månadskontrollen på BVC.

Okorrigerad översynthet kan vara orsak till skelning hos många barn. När översyntheten korrigeras kan skelningen försvinna helt eller åtminstone minskas avsevärt. Därför är det viktigt att dessa barn undersöks av en barnögonläkare så tidigt som möjligt. Utåtskelning är mindre vanligt hos små barn. Den är ofta förvärvad och kan också ses hos vuxna. Okorrigerad närsynthet kan vara en orsak till utåtskelning hos små barn.

Vertikal uppåt- eller nedåt skelning (hypertropi respektive hypotropi) beror oftast på störningar i ögonmuskulaturen och är i dem flesta fall kombinerad med in eller utåt skelning.

Eftersom ögonen styrs av hjärnan så skelar man mer vid trötthet och överansträngning. Även mediciner som påverkar centrala nervsystemet kan orsaka obalans i ögonmuskulaturen. Trötthet i allmänhet och/eller för mycket närarbete kan leda till att en dold skelning orsakar besvär.

Symptom vid skelning

Hos äldre barn och vuxna individer orsakar skelningen huvudvärk, dubbelseende, värk i pannan, spänningar i käken, dimsyn, rinnande- och torra ögon. Det kan även vara så att patienten blundar med ett öga vid läsning, tappar bort sig bland raderna eller hoppar över bokstäver.

Små och nyfödda barn med manifest skelning har sällan symptom. Den allvarligaste risken hos dessa barn är att synskärpan inte utvecklas normalt vilket kan leda till permanent synnedsättning (amblyopi).

Skelningsbehandling

Olika typer av behandling är:

• Glasögon för närsynthet, översynthet, astigmatism (brytningsfel)
• Skelningsglasögon (prismaglas)
• Ögonmuskel träning
• Lappbehandling av barn före 8 års ålder (ena ögat täcks med en lapp för att stimulera synskärpan i det skelande ögat)
• Kontaktlins
• Operation av ögonmuskel

Behandling av skelningen ger i de flesta fall gott resultat och avlägsnar patientens ögonbesvär. Rätt diagnos krävs dock för en lyckad behandling.

Behandling måste utföras av skelningsspecialister (ortoptister) eller barnögonläkare. Dessa specialister i samverkan med optiker på en och samma klinik skapar de bästa förutsättningarna för en lyckad behandling och besvärsfria patienter.

• 

• Artikeln är granskad och verifierad av:

  Saber Abdi
  Med Dr Ortoptist Memira EyeCenter